Utredningar i svensk barnavård: Gör Signs of Safety någon skillnad?

Abstract

Denna presentation bygger på ett pågående forskningsprojekt om utredningsarbete i den sociala barnavården. Forskningsprojektet inbegriper sex svenska kommuner och har initierats och samskapats med chefer och medarbetare från socialtjänsten. Studiens övergripande syfte är att utforska de arbetssätt som används med särskilt fokus på risk- och skyddsbedömningar och interaktionen mellan socialsekreterare och de barn, föräldrar och nätverk som utreds. I studien jämförs kommuner som sedan många år ser modellen Signs of Safety som grundläggande för sitt sätt att arbeta med kommuner som nyligen implementerat den och kommuner som enbart jobbar utifrån BBIC.

Signs of Safety utvecklades i Australien på 1990-talet i syfte att förbättra socialt arbete med familjer och deras nätverk samt öka skyddet för barn som riskerar att fara illa (Turnell & Murpy, 2017). Modellen kan användas från det att ett ärende initieras i socialtjänsten till dess att det avslutas. Tanken är också att modellen ska leda till ett förändrat synsätt hos dem som utför utredningar, med mer tyngd på delaktighet, styrkeområden och lösningsfokus. Signs of Safety har väckt stort intresse inom svensk socialtjänst. Enligt den egna organisationen (elia.ngo) har deltagare från hälften av Sveriges kommuner genomgått utbildning över årens lopp. Intresset kan ses som en respons på den återkommande kritik som riktats mot barnavården (senast via SOU 2023:66). Trots det stora intresset finns det begränsad forskning om modellen, inte minst i en svensk kontext (SBU, 2022).

I studien används flera datakällor för att spåra likheter och skillnader i såväl arbetssätt som utfall. I presentationen kommer vi att redogöra för preliminära resultat från en granskning av 90 avslutade utredningar där vi bland annat analyserat hur barn, föräldrar och deras nätverk gjorts delaktiga i utredningens olika faser, bland annat när det gäller bedömning och beslut.