Syskonvåld som träning för livet eller som oroande övergrepp?

Abstract

Syskonrelationen är den längsta relationen på gott och ont. Syskon spenderar mer tid ihop än många andra relationer, vilket innebär större ömsesidigt beroende och skiftande roller av stöd och konfrontation. De har exklusiv kunskap om att vara barn i familjen som de vuxna inte delar. Syskonrelationens kvalité är sällan föremål för en mer noggrann bedömning i forskning eller professionen. Övergrepp i syskonrelationer varar längre tid än i andra relationer, både inom och utom familjen. Å andra sidan kan stödet från ett syskon vara avgörande för utveckling och skydd mot svårigheter.

I presentationen kommer jag diskutera svårigheter och brister i forskningen, men även presentera hur jag vill låta barn komma till tals om gränsen mellan bråk och våld. Hur ska barn komma till tals på sina förutsättningar i forskning i frågan som i hög grad gäller dem?

Syskonvåldets relation till annan våldsforskning
Intresset från akademi och samhälle för området våld mellan syskon följer och liknar till stora delar den process som våld mot kvinnor genomgått. Från ett bredare perspektiv på våld mot kvinnor (våld, prostitution, våldtäkt) i kvinnorörelsen, till mäns våld mot kvinnor och våld i nära relation. Våldsforskning kan utgå från rättighet till frihet, typologi, etymologi och/eller riskfaktorer.
Gränser för vad som är bråk och våld i en syskonrelation kan dras genom att 1) använda sig av typologier, 2) utgå från juridiska och kriminologiska definitioner, 3) studera skador och påverkan på hälsa, 4) undersöka hur vuxna bedömer/definierar denna gräns, 5) genomföra retrospektiva studier om effekter på hälsa och utveckling, 6) studera normer kring våld i större kontext, 7) utgå från barns rätt till en trygg uppväxt, 8) fokus på risker i omgivningen. Alla har fördelar och komplikationer.

Syskonrelationens komplexitet
Bedömningar av syskonrelationens kvalitet (trygg eller otrygg) påverkas av vår syn på vad en syskonrelation är och omges av normer och arketyper. Syskon som 1) rivaler, eller 2) allierade, 3) olikheter mellan syskon som förklaring på konflikt och 4) idéer om brödraskap och systerskap som något gott i sig själv. Normer om att syskonrelationen är god i sig och att barn inte vill skada, döljer ofta våldet.

Syskonrelationen är komplex och är lättpåverkad av sin omgivning. Några normer som återfinns i forskning och allmänhet är att syskonrelationen är en 1) träning för vuxenlivet, bråk bli därmed något eftertraktat som utvecklar ett barn och 2) konkurrens om föräldrars kärlek, skydd och omsorg, vilket därmed blir en fråga om (bristande?) föräldrakapacitet.

Hur har syskonvåld studerats?
Våld mellan syskon har fått ökad uppmärksamhet i forskningen. Studier har i svensk kontext gjorts med vuxna och äldre tonåringar, med professionella och prevalens. Internationellt skiljer sig resultaten stort, både utifrån nation och forskningsdesign. Förekomst av syskonmobbing rapporterades i en Scoping Review, vara från ca 15 % till ca 80%.

Det finns en brist på barns egna röster om gränsen mellan bråk och övergrepp i syskonrelationer. I mitt doktorandprojekt kommer jag studera barnens egna röster och uppfattningar för att minska denna brist.