Bedömning av kvalitet i nationella utvärderingar: Ett nytt inslag i den akademiska professionen

Abstract

Under 1990-talet introducerades en helt ny typ av kvalitetskontroll, som komplement till och delvis ersättning för, den traditionella så kallade peer reviewproceduren. Från att ha varit en helt intern akademisk angelägenhet blev värdering och bevakning av kvaliteten i den högre utbildningen en angelägenhet för nationella utvärderingsorgan. Därmed skedde en förskjutning från individuella prövningar av individuella akademikers prestationer (t ex vid professorstillsättningar och examination av studenter) utförd av betrodda akademiker inom respektive område (disciplin) till en bedömning av ett helt lärosäte, ett utbildningsprogram, en centrumbildning etc, nu genomförd av en panel eller kommitté bestående av akademiker med bred erfarenhet av akademiskt ledningsarbete av något slag.

För legitimiteten i bedömningarna är de nationella organen beroende av akademiker med bred erfarenhet av akademiskt arbete, inklusive olika slag av ledningsuppdrag, samt av en egen personal med utvärderingskompetens i hur olika former av utvärderingar bäst genomförs för att fungera på ett nationellt enhetligt sätt. I artikeln görs antagandet att dessa nationella utvärderingar ställer krav på en ny storts akademisk professionalism och en ny typ av administrativ utvärderingskompetens.