Skolläraren, skolkulturen och det lokala samhället på den moçambikiska landsbygden
Abstract
Artikeln argumenterar för att förståelsen av den afrikanska skolan förutsätter en sociologisk approach som är öppen för kvalitativa, kulturella aspekter på undervisning och lärande. Med utgångspunkt i en studie från början av 1990-talet av läromedlen och deras användning i den moçambikiska primärskolan, vilken inkluderade omfattande klassrumsstudier, analyseras i ett första avsnitt klassrums-interaktionen. Denna präglades av en extremt lärarcentrerad undervisning och ett helt och hållet reproduktivt lärande från elevernas sida. Dess ritualiserade karakär var dock funktionell såtillvida som att den tillät undervisningen att fortgå, trots den iögonfallande diskrepansen mellan läroplansmål och faktiskt lärande. Ett andra avsnitt behandlar några av de kulturella och språkliga faktorer som gjorde att elevernas inlärningssvårigheter ackumulerades från första undervisningsdagen tills dess de försvann ur skolan. I ett tredje avsnitt diskuteras den formella skolans roll i ett matrilineärt samhälle på landsbygden i norra Moçambique. Skolgången förstås som en satsning från familjens och släktens sida för att i framtiden förbättra sin livssituation, men den kraftiga inflationen i utbildningsexamina har gjort att skolan alltmer sällan håller löftet att bereda inträde i det moderna samhället. Erfarenheten är också att den som mot alla odds lyckas, inträder i en främmande värld och förvandlas till en »vit» person, som inte längre visar den tidigare självklara respekten för och solidariteten mot sin ursprungsgrupp. Eftersom kvinnan utgör navet i det matrilineära släktsamhällets sociala reproduktion, är flickors skolgång en irrationell satsning i detta samhälle, både för släkten och för den unga kvinna som strävar efter att nå den hedervärda positionen av »mödrarnas mor». I ett sista avsnitt analyseras landsbygdslärarens motsägelsfulla position som kulturella förmedlare mellan moderniteten och det traditionella samhället. Försök att bryta skolundervisningens nästan totala isolering från landsbygdssamhällets kultur och begreppsvärld, måste hantera problemet att lärarna då utmanar socialt reglerade kunskapsmonopol i det omgivande samhälle skolan ska tjäna.
