Ramfaktorer och pedagogiskt utvecklingsarbete

Abstract

Den här artikeln handlar om hur jag har använt mig av ett ramfaktorteoretiskt resonemang för att tolka en pedagogisk verklighet. Den pedago-giska verkligheten utgörs av en skolas strävan att under ett kvarts sekel försöka tillgodose de successivt stegrade krav på individualisering och aktivitetspedagogiska arbetsformer som läroplanerna under samma tidsperiod ställt. Men den frihet man kunde ge genom maximalt utnyttjande av frirummet inom ramarna i 1970-talets regelstyrda skola, hade påtagligt inskränkts i 90-talets målstyrda och mindre ram-styrda skola. Innebär detta att ramarna saknar betydelse? Nej, det verkar snarare som ramarna har blivit så vida, och kanske otydliga, att det finns behov av att skapa egna ramar. Min slutsats är att ramfaktorteorin vid analyser av pedagogiska proces-ser är ett användbart verktyg. Men en mer komplicerad tillämpning ställer krav på data som i högre grad belyser hur aktörerna uppfattar förutsättningarna för den verksamhet man är inblandad i. Den nya frågan i sammanhanget är: Vem avgör vad som är en ram för vem?