En självreflexiv dimension i vetenskapligt arbete

Abstract

I artikeln granskas betingelser vid tillkomsten av tre egna texter, publicerade 1987, 1995 och 1998, i syfte att diskutera värdet av en självreflexiv hållning i forskningens praktik. Tre frågor utgör granskningsram. (i)　Vilka intressen driver en forskare att undersöka just det hon valt att undersöka? (ii)　Vad är det som gör att forskaren ser det hon ser? (iii)　Vilka konsekvenser får den intellektualistiska förvrängningen, dvs. att teoretiserande eller intellektualistisk logik ges företräde framför praktikens egen logik i det vetenskapliga arbetet? Den tredje frågeställ-ningen gör Bourdieu enastående i sin reflexivitet, medan de två första även återfinns hos andra vetenskapssociologer. Det är nödvändigt att syna relationen mellan forskaren och forskningsobjekten. Slutsatsen är att det duger inte att enbart redovisa sina ställningstaganden och dess konsekvenser. Självreflexion måste ingå i det vardagliga forskningsarbetet. Forskare måste ofta betänka varför de tänker och handlar som de gör. Det största värdet med att arbeta självreflexivt innebär att forskningspraktiken ändras.