Kristendomsundervisningen i 1900-talets svenska skola: Några teologiska ansatser

Abstract

Artikeln vill belysa vilken kristendomsförståelse som präglat aka-demiskt kvalificerade bidrag till den svenska religionsundervisningen under senaste seklet. Detta har periodiserats utifrån de stora skolreformerna 1919 och 1962 under beteckningarna katekesperiod, kristet liberal samt efterkristen period. För att karak-terisera de olika perspektiven har amerikanske teologen George A.　Lindbeck tagits till hjälp. I

The Nature of Doctrine formulerar han en religionstypologi vars tre modeller här fått beteckningarna objektivism, subjektivism samt språkligt-kulturell religionstyp.Det är uppenbart att de tyngst vägande bidragen till kristendomsundervisningens didaktik ligger i de båda första perioderna under 1900-talet. I den efterkristna eran har bilden av den kristna traditionen stelnat till en blandning av objektivism och subjektivism vilket svårligen kan stimulera till att utveckla elevernas eget tänkande. Författaren hävdar betydelsen av att göra åtskillnad mellan två perspektiv: (i)　kris-tendom som ideologi respektive (ii)　kristendom som idé- och kulturarv. För att bidra till reflexionen över det lutherska idéarvet belyses några tankeställare i Luthers lilla katekes, den skrift som stod i centrum för intresset under förra delen av 1900-talet.