Skrivandets lust och olust

Abstract

Skrivande är en viktig del i forskarens arbete. Att författa texter tillhör villkoren för att verka som forskare. I dessa grundvillkor ingår att man måste skapa nytt, att texterna måste bli offentliga och att forskaren ständigt måste skapa nya texter. Arbetet med texter inringas av dessa villkor och är en källa till　såväl lust som olust. Denna dubbelhet har beskrivits av såväl skönlitterära författare som forskare. Det gäller att kunna hantera olusten och att framkalla lusten. Många författare understryker självdisciplinens betydelse. Inte minst tar sig detta uttryck i vanor,

»reifierade mål» och andra medel, som motverkar flykt från skrivarbetet. På samma gång kan arbete med texter upplevas som lustfyllt. Man kan anta att vanor och liknande kan framkalla upplevelsen av skrivlust. Det finns en rad konkreta strategier som kan medverka till såväl att hantera motstånd mot som att framkalla lust till skrivande. Detsamma gäller förhållandet till att göra texter offentliga. I artikeln ges en del förslag.