Ämnesutveckling och intressentbehov som bas för stöd åt pedagogisk forskning

Abstract

Ett långtidsperspektiv anläggs på pedagogikämnets utveckling i anslutning till den uppdragsforskning för statliga kommittéer som kulminerade på 1960-talet. Bakgrundsteckningen omfattar principfrågorna om ämnet som aspekt-vetenskap med en utpräglad makro-mikrodimension samt om kontextberoende teorier med krav på situationsanalys och därmed också praxisförtrogenhet.På senare tid har antalet intressentgrupper ökat påtagligt genom decentralisering, arbetslivsanknytning, nya studerandegrupper, livslångt lärande och större medinfly-tande för dem. Utvärderingar kräver vidare såväl goda förklaringar och därmed teorianknytning som förankring hos olika intressentgrupper. Inom utbildnings-forskningen är det därför meningslöst att dra en skarp skiljelinje mellan grundläggande och tillämpad forskning. Snarare rör det sig om två ingångar till ett gemensamt problemfält. Exempel ges på hur kommittéforskningen i hög grad genererat nya problemställningar och samspelat med grundforskningen. Då många problem ligger i gränsområdet mellan olika delar av utbildningssystemet, blir slutsatsen att den mest vitala lösningen vore ett för all utbildning gemensamt sektorsorgan som komplement till ett disciplinbaserat forskningsråd.