Barns olikheter: En pedagogisk utmaning

Abstract

I pedagogiska sammanhang ser man idag kommunikation både som ett mål och som medel för lärande. Kommunikation och samspel har fått en central roll i läroplanen och i pedagogiken. Om man som pedagog är medveten om språkets och kommunikationens betydelse för lärandet, hur finner man då de bästa betingelserna för en kommunikation där alla barn i en grupp får utrymme att tala och uttrycka sig. I denna artikel studeras effekten av ett försök där en pedagog i syfte att få de tysta barnen i en förskolegrupp mer språkligt aktiva, delar upp barnen i tre olika grupper; (i)　en pojkgrupp, (ii)　en grupp med vad hon anser är tysta flickor och (iii)　en grupp med vad hon anser är aktiva flickor. Barnen får i grupperna vid tre tillfällen lösa identiska problem. Resultaten visar att samtal mellan pedagogen och barnen saknas, där de tillsammans problematiserar frågan hur en jämlik kommuni-kation ska bli möjlig. Den gruppering av barnen som pedagogen gjorde i syfte att få de tysta barnen mer språkligt aktiva leder inte till det mål som eftersträvades.