»Nya» studerande eller »gamla»? Rekrytering till studiecentra i Hälsingland

Abstract

Högskolor och universitet har sedan slutet av 1950-talet, åtmin-stone på det retoriska planet, uttryckt en ambition att öppna sig för nya studerande-grupper. I den här artikeln presenteras en undersökning om vilka som rekryteras till högre utbildning vid lokala studiecentra i Hälsingland och förs en diskussion om huruvida dessa lokala studiearenor lockar

»nya» grupper av studerande, jämfört med campus1. Resultatet tyder på att huvudparten av de studerande vid studiecentra är ortsbundna kvinnor som är något till åren komna och för vilka studier på hemmaplan är en förutsättning för att kunna bedriva högre studier. De skulle med andra ord inte återfinnas vid campus, särskilt inte de som är över 25 år. Ytterligare en faktor som förstärker bilden av »nya» studerande är att den sociala rekryteringen är i det närmaste spegelvänd jämfört med högskolor och universitet. Studier vid studiecentra lockar främst studerande från arbetarklassen, företrädesvis icke fack-lärda arbetare, och minst från högre tjänstemannahem. Om vi skall förverkliga ambitionen att minska den sociala snedrekryteringen till högre utbildning är det kanske dags att minska fokuseringen på brister hos individen och i högre grad rikta blickarna mot högskolan som sådan, dess innehåll och studieformer, och de ramar som gör det mer eller mindre möjligt att bedriva högre utbildning.