Möjligheter med förhinder: Den nya lärarutbildningen och förskollärarna

Abstract

Den svenska lärarutbildningen har fått en ny struktur och en stärkt forskningsanknytning. Statens syfte med detta är dels att förbättra de respektive lärarverksamheterna, dels att höja lärarnas status. Den nya strukturen innebär bland annat att de olika lärargrupperna får en delvis gemensam utbildning. Detta förbätt-rar förutsättningarna för samarbetet lärargrupperna emellan. Den stärkta forsk-ningsanknytningen innebär dels att lärarutbildningen baseras på en egen avgränsad vetenskap; utbildningsvetenskap, dels bättre möjligheter för lärare att forska. Detta är positivt för lärarnas professionalisering. Samtidigt har det riktats kritik mot att den ökade akademiseringen av lärarutbildningen ytterligare ökar klyftan mellan teori och praktik. En stärkt forskningsanknytning kan dock utveckla lärarnas prak-tik. Det behöver inte vara en motsättning mellan statens intention att den stärkta forskningsanknytningen både ska förbättra lärarverksamheterna och höja lärarnas status. Däremot medför statens tidigare ambivalenta agerande vad gäller förskolan att lärarutbildningens syften delvis blir motsättningsfyllda för förskollärare som arbetar på förskola.