Nya tendenser inom pedagogikdisciplinen under de tre senaste decennierna

Abstract

Vilka är de nya tendenserna inom svensk pedagogisk forskning under de tre senaste decennierna? Skissartat urskiljs följande: Under 1970talet utmanas den sedan länge kvantitativt orienterade forskningen av flera olika kvalitativa forskningsmetoder. Den nya utbildningssociologin utmanar i sin tur den traditionella utbildningssociologin. Under 1980talet utgör »didaktiseringen» av pedagogiken den dominerande tendensen och här kan två huvudlinjer i sin tur urskiljas, den fenomenografiska och den läroplansteoretiskt baserade. Didaktiken får ett snabbt genomslag i utbildningspolitiken och i utvärderingen av svensk pedagogisk forskning utpekas de två i stor utsträckning didaktiska traditionerna, »teaching and learning» och »curriculum theory» som de internationellt mest betydande. Under 1990talet genomgår pedagogiken en mångfasetterad språklig och en kommunikativ vändning som innebär att nya perspektiv tar form och dessutom får den pedagogiska filosofin en kraftfull renässans, delvis som ett uttryck för den språkliga och kommunikativa vändningen men också i andra avseenden, vilket innebär ett nyväckt intresse för såväl klassisk som modern (pedagogisk) filosofi.