Delaktighet som värdering och pedagogik

Abstract

Syftet är att problematisera och diskutera barns rätt och möjlighet till delaktighet som ett grundläggande värde och som en pedagogisk fråga utifrån såväl forskning som pedagogisk praxis. Dimensionerna »delaktighet som värde»respektive »pedagogik» är ömsesidigt beroende av varandra och vilar på etiska ställningstaganden. Delaktighet som pedagogik ges en djupare innebörd där barns sätt att förstå och uttrycka sig får reell betydelse genom att bilda både innehåll och form i forskning och praxis. En litteratursökning visar att delaktighet är en grundförutsättning för barns möjlighet att föra sin egen talan, och att vuxna för att tolka barns perspektiv måste ha generell och specifik kunskap om barns kunskapsbildning, samt lyssna på barnen. Vuxna strävar efter att fånga barns perspektiv genom intervjuer, videoinspelningar och dokumentation av barns alster. Barns delaktighet blir dock sällan en pedagogisk fråga, då kunskap och »verktyg» saknas för att analysera och tillämpa kunskapen från dokumentationen och därigenom barns möjlighet att påverka genom delaktighet.