Jämlikhet, likvärdighet och individer i undervisning

Abstract

Artikeln grundar sig på erfarenheter från kommunal skolutveckling i en svensk kommun, där fullmäktige 1996 fattade ett beslut om att skapa förutsättningar för att driva en radikalt annorlunda skolverksamhet. En av huvudpunkterna i den arbetsorganisatoriska och pedagogisk/didaktiska modell som beslutet omfattade avsåg elevernas individuella studieplaner som grund för skolarbetet. Detta innebär en långtgående individualisering som i sin förlängning väcker olika frågor om etik och moral och skolverksamhetens förhållande till läroplanens värdegrund som framhåller både individens intressen och det gemensamma bästa.Jag har försökt motivera den tillämpade verksamhetsmodellen. Detta kan ske på olika sätt men två huvuddimensioner faller ut. Den ena gäller skolan som demokratiskt system och den andra avser frågan om likvärdighet. Den senare utvecklas i artikeln. Jag skiljer mellan likvärdighetens form och dess innehåll. Den förra avser möjligheterna att göra val som svarar mot elevernas förutsättningar och behov. Den senare avser att dessa val görs inom de ramar som läroplaner och kursplaner beskriver. De senare är inga triviala dokument utan legala och samhälleligt legitimerade beskrivningar av vad som är gemensamma värden och en gemensam horisont för att förstå världen och handla i den. Så länge som de individuella valen enligt de individuella studieplanerna håller sig inom dessa kommunitärt definierade ramar är de resulterande olikheterna tillåtliga, hävdas i artikeln.