Den tunga vetenskapen: Aspekter av blivande NA-lärares föreställningar om naturvetenskap

Abstract

Förståelse för naturvetenskapens karaktär har länge varit en viktig del av NAundervisningens strävan efter »science literacy». Denna artikel bygger på en undersökning i vilken blivande NAlärare konfronterades med J.W. Goethes färglära. Genom att låta de studerande i mindre grupper diskutera frågan huruvida Goethes färglära kan anses vara en vetenskaplig teori, framkom deltagarnas mer eller mindre explicita föreställningar om vad naturvetenskap egentligen är. Ett framträdande drag i dessa föreställningar tycktes vara synen på naturvetenskap som »tung och avskalad», det vill säga som opersonlig, svårtillgänglig och baserad på tekniska mätinstrument och matematiska kalkyler. I jämförelse med detta uppfattades Goethes färglära som alltför »substanslös och subjektiv» för att kunna betraktas som vetenskaplig. Dessa föreställningar analyseras med hjälp av Charles S. Peirce triadiska förhållande mellan interpretant, tecken och referent. Artikeln avslutas med argument för att Goethes hermeneutisktfenomenologiska sätt att studera naturen bör introduceras i NAundervisningen, dels som ett sätt att skapa kontrast mot den konventionella naturvetenskapen och därigenom öka möjligheterna att förstå denna; dels som motvikt mot den alienerande uppfattningen av vetenskapen som »tung och avskalad».