Moralisk fostran mellan elever: Ett samtalsanalytiskt perspektiv

Abstract

Föreliggande artikel introducerar ett samtalsanalytiskt perspektiv på moral i skolan. Detta perspektiv innebär en dekonstruktion av det gängse moralbegrepp, som dominerar bland dagens skolforskare, och som innebär att man tror på en essentiell moral, som vi kan ha mer eller mindre av inom oss, och som antas utvecklas med stigande ålder. I kontrast till detta ses moral inom samtalsanalysen som något som deltagarna själva skapar i interaktion med varandra. Detta innebär också att moral betraktas som en aktivitet snarare än som en individuell egenskap, samt att moralisk utveckling sker i form av ett tillägnande av moraliska repertoarer snarare än i form av moralisk progression. Det samtalsanalytiska moralbegreppet öppnar inte bara upp för en ny syn på vad moral »är», utan låter oss också se barn som sociala aktörer och varandras fostrare. Detta påvisas också i en analytisk demonstration, där högstadieelevers retande detaljstuderas som moralisk praktik. Avslutningsvis diskuteras några pedagogiska implikationer av det samtalsanalytiska perspektivet.