Kulturella aktiviteter för personer med utvecklingsstörning - en pedagogisk utmaning

Abstract

Syftet med denna artikel är att beskriva och analysera olika perspektiv på mål och metoder i arbetet med teater för personer med utvecklingsstörning. Studiens empiriska material baseras på två delstudier, där den ena utgjordes av en nationell kartläggning i form av en enkätstudie riktad till 27 konst- och kulturinriktade verksamheter för och med personer med utvecklingsstörning och den andra var en fallstudie som genomfördes vid en teaterverksamhet organiserad inom ramen för en daglig verksamhet i en mellanstor svensk kommun. Resultaten visar att kulturella verksamheter för och med personer med utvecklingsstörning karaktäriseras av en dubbelhet och ambivalens mellan olika logiker. Detta återspeglas i såväl målformuleringar som i de metoder som används i de studerade verksamheterna. Metodanvändningen i praxis, indikerar att man strävar både efter konstnärlig kvalitet och handikappideologiskt motiverade mål och syften där de senare är mer tydligt kopplade till själva målgruppen. Även i fråga om verksamheternas mål reflekteras en dubbelhet där samhälleliga- och organisatoriska mål rör konstnärliga- och samhällsförändrande ambitioner medan individuella mål huvudsakligen tar sikte på enskilda människors sociala, kognitiva och emotionella utveckling. Resultaten synliggör enligt vårt förmenande en grundläggande pedagogisk utmaning. Det rör hur man operativt i kulturella verksamheter för personer med utvecklingsstörning både upprätthåller tillhörigheten till en viss välfärdspolitisk miljö (skola, socialtjänst, etc.) och till viktiga civilsamhälleliga teman som identitet, sociala roller och subkulturell tillhörighet.