Pedagogiska utmaningar i dagens arbetsliv

Abstract

Ökad flexibilitet och ökad standardisering har och har haft stor betydelse för hur arbetslivet har organiserats det senaste decenniet. Vid en första anblick kan dessa organiseringssätt ses som motsägelsefulla där ökad flexibilitet förknippas med en minskad styrning och kontroll med större autonomi och frihet för den enskilda individen, medan standardisering antas bidra till en ökad kontroll och minskad autonomi. I artikeln analyseras och diskuteras vilken betydelse flexibilitet och standardisering har och har haft för lärande i arbetslivet. Av analysen framkommer att såväl ökad flexibilitet som standardisering tycks främja ett individuellt och anpassningsinriktat lärande, med begränsat utrymme för reflektion. Samtidigt finns flexibla arbeten, som t.ex. arbeten i tillfälliga projekt, som kan skapa goda villkor för lärande på kort sikt, men löper svårigheter att skapa villkor för ett långsiktigt kollektivt utvecklingsinriktat lärande i organisationer. Sammanfattningsvis visar artikeln att det finns väsentliga pedagogiska utmaningar i dagens och morgondagens arbetsliv. En fråga som ställs är huruvida arbetslivet har tjänat ut sin funktion som arena för lärande och utveckling i en mer djupgående mening.