Hur diskrimineringslagstiftning blir till en lösning för skolan

en policyanalys av barn- och elevskyddslagens framväxt

Abstract

Begrepp som diskriminering och kränkande behandling har under 2000-talet fått alltmer framskjutna positioner inom skolan, vilket kan förstås som en följd av barn- och elevskyddslagens (BeL) införande 2006, i vilken dessa företeelser förbjöds. I den här artikeln förstås BeL som del av en större förskjutning mot en juridifiering av skolan, med ökat fokus på individuella rättigheter som kan utkrävas genom juridiska processer. Trots att BeL påtagligt förändrat villkoren för skolan på flera sätt har lite uppmärksamhet riktats mot hur diskrimineringslagstiftning konstrueras som en lösning för skolan, vilket artikeln syftar till att undersöka. Med utgångspunkt i kritisk policyanalys och ansatsen ”What´s the problem represented to be?" (WPR), analyseras problemrepresentationer i en kedja av policytexter från 2002-2006. Resultatet visar att diskrimineringslagstiftning möjliggjordes som en lösning för skolan genom en aktiv politisk praktik i vilken Sverige använde EU för att skapa ny lagstiftning för skolan, och där EU-direktiv om diskriminering gavs inflytande över skolan. I förskjutningsprocessen fick skolan ett demokratiuppdrag på rättssäker liberaldemokratisk (diskriminering-) grund, i harmoni med övrig EG-rättslig diskrimineringslagstiftning. Ett juridifierat demokratiuppdrag med kampen mot diskriminering som centralt, där skolan ska demokratiseras genom juridifiering. Härigenom sammanvävdes en nationell policyutveckling mot en juridifiering av skolan med nationell och internationell utbredning av diskrimineringslagstiftning som bas i den liberala demokratin.