Individuella utvecklingsplaner som uttryck för reglarad barndom: Likriktning med variation

Abstract

I den här artikeln analyseras individuella utvecklingsplaner (IUP) som uttryck för en reglerad barndom och institutionell praktik. Individuella utvecklingsplaner ses som ett fenomen i framväxten av ett »granskningssamhälle». I ett kritisk didaktik perspektiv belyses relationerna mellan aktörerna och deras inflytande och ansvar, varvid barnen ses som subjekt i relation till innehåll, form och bedöm-ning. Insamlingen av det empiriska materialet genomfördes 2006 i fyra kommuner i södra Sverige; tre stadskommuner och en landsbygdskommun. I de tre stadskom-munerna ingick såväl etniskt relativt homogena som heterogena kommundelar. Materialet omfattar 82 slumpmässigt valda utvecklingsplaner för barn i förskola och förskoleklass. Fram tonar en mångkontextuell reglering av barndom och institutionell praktik. Resultatet av analysen kan summeras i tre huvudspår eller »normaliteter» vilka visar på en likriktning med variation: (i) Skolämnesreglerade normalbarn i relativt homogen stadskommundel, (ii) socialt och enspråkigt reglerade multikulturella barn i relativt heterogen stadskommundel, samt (iii) primärt behovsreglerade monokulturella barn i landsbygdskommun. Bedömningarna i de skolämnesorienterade planerna tenderar att bli betygsliknande – i strid med de nationella direktiv som säger att enskilda barns prestationer inte ska utvärderas och bedömas – medan bedömningarna i de socialt fostrande och primärt omsorgsinriktade planerna tenderar att bli personligt orienterade och ibland gränsande till integritetskränkande.