En pedagogisk relation mellan människa och häst. På väg mot en pedagogisk filosofisk utforskning av mellanrummet

  • Erica Hagström

Abstract

Min häst är inget verktyg utan en vän och vad vi utövar är att mötas och bli till i en pedagogisk relation. Han följer mig, men inte vem som helst. Jag följer honom, men inte hela tiden. Jag har en riktning, och ibland har han en annan riktning. Ibland är hans riktning till och med bättre, som när han vänder ifrån ett träsk eller ett moln av knott. Hans känslighet är starkare än min. Tack vare den, har jag tagit bort bettet från hans mun, tyglarna från min hand och börjat rida bara med ett rep runt hans bringa. Det hänger där som ett halsband. Jag kan trycka repet mot hans hals, men om han vill han kan lätt byta håll eller springa så fort han kan ändå. Med en posthumanistisk ansats belyser och reflekterar jag över hur både människa och häst överskrider sina varanden och hur det öppnar ett mellanrum med dimensioner av subjektivitet, kroppslighet och ömsesidighet. Syftet är att erbjuda ett lite annorlunda perspektiv på hur man kan förstå ett viktigt begrepp som pedagogiska relationer.

.

Metrics

Metrics laddar
Publicerad
2015-06-16
Sektion
Artiklar