Teknikretorik i utbildningspolitik. En historisk fallstudie

Resumé

Under hela grundskolans historia har olika aktörer uttalat förväntningar på tekniska lösningar på pedagogiska problem. Allt ifrån att använda hjälpmedel för individualisering till att eleverna ska lära sig att söka och välja information i olika källor. Syftet med denna artikel är att identifiera vilka förväntningar på teknikanvändning och teknikanvändare som fått politisk legitimitet i den svenska grundskolan. Det görs med hjälp av en fallstudie av utbildningsretorik i läroplanerna för svensk grundskola under perioden 1962–98 och i regeringens skrivelse Lärandets verktyg från 1998 om IT-användning i skolan. Resultatet av studien visar för det första att det inte är självklart varför, hur eller till vad teknik ska användas i undervisningsprkatiken. För det andra visar studien att det inte heller är självklart vem eller vilka – lärare , elever, eller tekniken själv – som förväntas avgöra om, och i så fall hur, tekniska hjälpmedel ska användas i undervisningssammanhang.