”Så förra året” – en ohållbar konstruktion?

Abstract

Predikativ anger typiskt vad eller hurdan en referent är eller blir (SAG 1:211), och utgörs vanligtvis av en adjektivfras, som i (1a) eller nominalfras, som i (1b). 1a) Sol, sand och strandhäng är så härligt. 1b) Stefan är lärare.   I (1a) innehåller adjektivfrasen förstärkningsadverbet så för att beskriva graden av härlighet (jfr Nilsson 2005:64). Bruket av så fungerar bra eftersom egenskapen ’härlig’ är graderbar och kan uttryckas i större eller mindre mängd. Ett predikativ som utgörs av nominalfras saknar däremot denna semantiska egenskap och kan inte uttryckas med ett förstärkande så (jfr *Stefan är så lärare). Trots nämnda restriktioner förekommer nominala predikativ förstärkta av adverbet så i en konstruktion som kan beskrivas [X är så förra np], se (2).  

• Sol, sand och strandhäng är så förra året.

1. Äta djur är så förra millenniet.

  Konstruktionen har en särskild betydelse, nämligen att framställa subjektet som något gammalt eller omodernt (jfr Wee & Ying Ying 2008; Gonzálvez-García 2014; Sweep 2014). Under 2000-talets första decennier har konstruktionen ökat i frekvens i engelskt språkbruk, vilket Wee & Ying Yang (2008) förknippar med den snabba, digitala utveckling samhället präglas av. Ur ett konstruktionsgrammatiskt perspektiv presenterar vi en korpusundersökning baserad på blogg- och twittertexter. Preliminära resultat visar att konstruktionen visserligen fått fäste i svenskan, men att den troligen redan har peakat – att den redan är så förra året.