Om placeringen av pronominella subjektspredikativ

Abstract

Pronominellt objektsskifte, där ett obetonat objekt uppträder i mittfältet till vänster om eventuella satsadverbial, har varit ett centralt ämne i forskningen om nordisk ordföljd (Holmberg 1986, Andréasson 2008, 2010, 2013, Anderssen & Bentzen 2012). Distributionen vid objektsskifte är olika för pronomen med nominal antecedent, som i (1), och sådana med icke-nominal antecedent, som i (2a) och (2b), där pronomenet syftar på en sats respektive en verbfras.

     (1) Jag såg den inte. (vs. Jag såg inte den.)

     (2) a. Jag tror det inte. (vs. Jag tror inte det.)

          b. Jag gjorde det inte. (vs. Jag gjorde inte det.)

Pronomen med nominal antecedent skiftar i betydligt större utsträckning än de med icke-nominal antecetent, där alternativformuleringen oftast föredras. Kognitiv status och pronomenets informationsstrukturella funktion som fortsättningstopik pekas ut som möjliga förklaringar (Andréasson 2008, 2010, 2013, Anderssen & Bentzen 2012).

Det med grammatisk funktion som subjektspredikativ, som i (3), har hittills inte diskuterats i relation till den skiftade ordföljden.

     (3) Jag är det inte (vs. Jag är inte det)

Vid en första anblick ser den här ordföljden oväntad ut, men även dessa pronomen kan skifta under vissa omständigheter, vilket är fördragets ämne. En undersökning i Korp (Borin et al. 2012) avslöjar att skiftade subjektspredikativpromen vanligen har en adjektivisk antecedent, men även nominala antecedenter förekommer. Ordföljden i exemplen kan inte förklaras av kognitiv status eller funktion som fortsättningstopik. Däremot liknar exemplen en typ av undantag som Andréasson (2010) identifierar, där kontrast på ett annat element i satsen möjliggör den skiftade ordföljden.

1.