Grunden för en hållbar interskandinavisk språkförståelse? En analys av skolämnet svenska i Sverige och dess motsvarigheter i Norge och Danmark

Abstract

De tre fastlandsskandinaviska länderna Sverige, Norge och Danmark är i många avseenden lika, något som ofta understryks i språkpolitiska diskussioner och undersökningar av den inter­skan­dinaviska språkförståelsen (Delsing & Lundin 2005). Bland annat av det skälet är skolämnet svenska i Sverige och dess motsvarigheter i Norge respektive Danmark intressant. I föredraget presenteras resultatet av en analys av kursplanerna för svenskämnet, norsk­ämnet respek­tive danskämnet med fokus vilket innehåll som skrivs fram, exempelvis när det gäller rela­tionen mellan språk och litteratur (Bandh & Lundin u.u.) och synen på elevernas roll i under­visningen (jfr Lundin et al 2021 och Lundin et al 2023 för Idrott och hälsa). Syftet är att visa å ena sidan vilka möjliga undervisningspraktiska konsekvenser som kan utläsas av resultaten, å andra sidan vilken bild av den ofta omskrivna interskandinaviska (språk)gemenskapen (Lundin 2018) som framträder. Ana­lys­redskapen hämtas i första hand från systemisk-funktionell grammatik (Halliday & Matthies­sen 2014; Holmberg & Karlsson 2019).

Resultaten av den språkliga analysen fälls in i en diskussion om läroplaner som i första hand innehållsorienterade, processorienterade eller resultatorienterade (Sundberg 2016, efter Lundgren 1972, 1985, 1999). De olika typerna accentuerar olika didaktiska frågor: en processorienterad läroplan fokuserar på stoffet (vad?) snarare än hur eleverna ska lära sig och med vilka mål, en pro­cessorienterad på elevernas utveckling (hur?, mot vad?) och en resultatorienterad på de mål som ska uppnås vid en viss tidpunkt (mot vad?).

Undersökningen bidrar härigenom med ett annorlunda inlägg i diskussionen om den semi­kommuniktion och interskandinaviska språkförståelse som förväntas föreligga och fortfarande eftersträvas i Skandinavien idag.