Meningsindelning – en syntaktiskt grundad kompetens?

Abstract

Att dela in en text i meningar och därigenom kommunicera till läsaren hur texten är organiserad utgör en grundläggande del av skrivandets hantverk. Skrivutvecklingsforskning (t.ex. Hall, 2009) visar att barns egna förklaringar till hur meningar avgränsas nästan aldrig relaterar till grammatik, utan oftast hänvisar till pausering vid högläsning eller semantiskt grundade förklaringar. I Sverige har Ledin (1998) beskrivit barns meningsindelning som textuellt snarare än syntaktisk motiverad. Även om yngre skribenter inte förklarar meningsindelning utifrån grammatik är det fullt möjligt att de ändå, intuitivt, delar in sina meningar utifrån syntaktiska principer och därigenom skapar korrekta meningar. Syftet med denna studie är att i texter skrivna av 9- till 10-åringar studera meningsindelning och att undersöka samband mellan interpunktionen och meningarnas syntax, som förekomst av enkla och komplexa meningar samt satsradning. Avsikten är att utifrån en konkret bild av elevers meningsindelning diskutera hur denna förhåller sig till syntaktiska principer. Studien ingår i projektet Skrivutveckling i årskurs 3, där både kvantitativa och kvalitativa metoder används för att studera elevtexter skrivna vid ett nationellt prov i svenska och svenska som andraspråk. Det material som valts ut för denna kvalitativa studie är 18 berättande elevtexter som gruppvis representerar olika, tidigare uppmätta, värden för genomsnittligt antal ord per makrosyntagm.